Er redaktör vandrar på i ullstrumporna och har denna gång kommit på besök till "Berte Museum - livet på landet" i Slöinge. Att komma in här är att nyfiket glutta genom nyckelhålet till den värld som var min mormor och morfars, från deras ungdom fram till nedläggningen av jordbruket 1960. Dock måste tillstås att nyckelhålet är av ett imponerande omfång och mycket detaljrikt där varje föremål har sin egen historia att berätta. Omedelbart insåg jag att om jag skulle hinna dokumentera alla dessa historier behövde jag uppnå en ålder i nivå med Abraham, vilket tedde sig i det närmaste ogörligt.

I begynnelsen fanns potatissprätten
Sommaren 1992 var kvarnmästare Anders Stenström ute för att kontrollera hur kontraktsodlingarna av vete artade sig. Vid besök hos Gustaf Skyggesson på Stenastorp, Vinberg gick de ut för att titta på en odling av vårvetet ”Sport”. Ett vårvete med speciellt hög proteinhalt som skulle göra Berte Qvarn i princip självförsörjande på svenskt vete.

På vägen tillbaka från fältet passerade de ett stort antal äldre maskiner som Gustaf kört ut på den gamla gödselstan. För en ung framåtblickande lantbrukare som var i färd med nyinvesteringar fanns det inte längre plats för gamla uttjänta maskiner. Med viss sorg i sinnet berättade han att de skulle eldas upp och lämnas till skrot.

Potatisupptagaren härintill drog till sig Anders uppmärksamhet och han frågade nyfiket var det var för någonting. Just då anlände Gustafs svärfar John Bengtsson som, inspirerad av Anders intresse för maskinernas funktion, började berätta deras historia. Efter en stund tyckte Anders att det var synd att slänga en så gammal fin och intressant maskin. Han skulle nog kunna ta vara på den och några andra maskiner och göra plats för dem i ett gammalt svinhus på gården. John var inte sen att nappa på erbjudandet och kunde nöjt se sina gamla maskiner bli bevarade för framtiden.

Från början inrymde Anders sina föremål i det gamla svinhuset på Berte Gård, där många av dem fortfarande står kvar. Dagens museibyggnad, det gamla ridhuset i Slöinge, blev tomt 1996 och byggdes med hjälp av Hallandsmodellen om till utställningshall. Med mångas hjälp ställdes föremålen i ordning och kompletterades med förklarande texter. Berte Museum – Livet på landet invigdes 28 maj 2002 av landshövding Karin Starrin.

Sommaren 2002 flyttades det gamla godsmagasinet från Slöinge station till museiområdet. I juli 2004 inköptes Slöinge lanthandelsmuseum och idag finns en mycket fin lanthandelsmiljö på Berte Museum. Under våren 2006 var museet med i Otroligt Antikt på TV.

En liten historia om några lantbruksmaskiner som lämnar gödselstan för svinhuset för att till sist ta steget in på ett museum. Av mer eller mindre en slump togs där vid den gamla gödselstan det första steget mot invigningen av Berte Museum – Livet på landet tio år senare.

Anders Stenström, initiativtagare och inspiratör till Berte Museum och projektet Den Goda Jorden

Museibyggnaden, ett gammalt ridhus som byggts om till utställningshall

Trappa till entré

Bengt Svensson, kunskapare och ledare för den dagliga verksamheten

I potatissprättens begynnelse
Bondeminne från Kurt Karlsson i Årstad
”Men en dag när vi kom till Abilds Prästgård, en något större gård än de övriga i bygden, då var ingenting sig likt. Man hade skaffat sig en potatissprätt, alltså en maskin som drogs av ett par hästar och hade några roterande gafflar som kastade upp potatisen ur jorden. Det var med stor förvåning och förundran vi stod och såg på detta vidunder som gjorde en del av vårt arbete.

Och trodde vi att vi i fortsättningen bara behövde stå och titta på så togs vi snart ur den villfarelsen. Vi blev utplacerade två och två och blev tilldelade ett visst område som skulle plockas färdigt tills ekipaget kom åter i nästa fåra. Potatisarna kastades iväg över ett stort område och man fick rusa omkring som en galning för att hinna med.

Nu var det slut med allt prat och skojande under arbetets gång. Inte ens under matrasterna infann sig den vanliga stämningen, alla satt trötta, tysta och retade sig på den där maskinen som helt hade förändrat det förr så trevliga plockandet. Den ende som var nöjd när dagen var till ända var förstås bonden som fått plockat upp alla sina potatisar på en dag istället för på två dagar som det tagit tidigare år.”

Ur Bondeminnen.
Människan och tekniken i jordbruket under 1900-talet.
Anders Perlinge.
Nordiska museets förlag, 1995.

Fritz Brandtner 1896-1969

Maurice Vlaminck målad 1905-7

Historien om en gammal torvmaskin
Vissa museiföremål drar till sig besökarnas intresse i högre grad än andra. Ofta beror det på ett nostalgiskt igenkännande som väcker ett slumrande minne till liv. Men det kan också vara precis tvärtom, att intresset väcks av en förundran över något som man inte alls känner igen. På Berte museum – Livet på landet i Slöinge har vi en maskin som många besökare stannar upp inför med ett frågande uttryck i ansiktet.

Att maskinen ifråga inte varit i drift på ett tag är det inte bara skylten ”Ej i trafik” som skvallrar om. Järnskrovets rostangrepp, det obehandlade trävirkets grå patina och hela konstruktionen ger ett ganska ålderdomligt intryck. Kanske är det framför allt bakhjulen som får besökaren att fästa blicken och börja fundera. Navet av järn är klätt med en träring och på denna har man spikat på grova tvärställda träribbor. Det kan tyckas vara en något märklig konstruktion, men som trots allt skvallrar om var den använts.


Torvmaskinen är tillverkad omkring 1937 av Långås Mekaniska Verkstad. Som många andra mindre verkstäder började de på 1930-talet att bygga om gamla bilar till gummihjulsvagnar. Här har ett amerikanskt lastbilsunderrede lämnat stommen på vilken man monterat en motor från en A-Ford tillsammans med en T-Ford förgasare. Baktill utrustades den med en stor träbehållare där torvmassan blandades med hjälp av en rotor.

Motorn är utrustad med dubbla bränsletankar, en för bensin och en för fotogen. Den startades med bensin och när motorn blev varm slog man om till fotogendrift. Den är även utrustad med dubbla växellådor, en främre för framdrift av hjulen och en bakre, stationär, för drivning av rotorn i torvblandningslådan. När drivningen av den senare slogs på startades också vattenpumpen som pumpade upp vatten ur mosskanalerna till behållaren där torven mixades.

Introduktionen av denna torvmaskin innebar inte att torvmossen avfolkades. Det behövdes två män för att ösa i torv, det gällde att anpassa mängden torv och hastigheten på i ösandet i förhållande till torvens torrhet. När rätt konsistens uppnåtts på torvmassan öppnades en lucka på vardera sidan och massan forsade ned i hjulabårarna (skottkärrona) som placerats därunder. Fyra arbetare körde dessa från maskinen ut till stora formar. En man skrapade jämnt torven på formarna innan formen flyttades till nästa position. Kvar låg då färdiga torvor/torvbriketter. För sitt slit ute på mossen erhöll arbetskarlarna 2 kronor i timmen.

Efter en tid skulle torven kantas, man tog då två torvor och satte på sned mot varandra och lade en tredje torva ovanpå. Nu kunde sol och vind komma åt att torka på ett bättre vis. När sedan torven stått på kant en tid, var det dags att rösa/roggla den. Torven byggdes upp i 1,5 meter höga pyramider. Sedan återstod bara att frakta hem torven, som sedan såldes för 2 kronor per hektoliter.

Under krigsårens kalla vintrar på 40-talet fick torvbrytningen ett uppsving och maskinen var i bruk några år in på 50-talet. Gården Smedjeholm brukades av två bröder som övertagit den från fadern. När museet kom i kontakt med dem var gården inte längre i bruk, men som det ofta är hade en del av gårdens gamla maskiner och verktyg blivit stående kvar. Det är inte lätt att skiljas från redskap och maskiner som man själv och föräldrarna slitit och släpat med. Tack vare att torvmaskinen kom under tak har den kunnat bevarats åt eftervärlden. Efter ca 50 år fick Anders Stenströms nyfikna museiögon syn på den och den införlivades i museisamlingen strax före museets invigning i maj 2002. Där kan den nu foga ytterligare en pusselbit till historien om livet på landet.

Bengt Svensson Berte Museum – Livet på landet

Prenumerera gratis på vårt periodiska nyhetsorgan "Varma hälsningar från Hallands Kustväg" och deltag i vårt gratislotteri: Klicka här
  Copyright © 2007 HallandNews.com | Kontakt: info@hallandnews.com